new york i love you,
but you're bringing me down

läser boken popvänstern just nu och den är så rolig ibland.
jag är ju ingen bokmal precis men den här boken är nästan bara ett nöje att läsa.
läs bara saker som detta:

olof dreijer från the knife:
"den högervridna hållningen till musik, alltså den mer kommersiella, är ju vad som är norm idag. därför talar man aldrig om dom som politiska."
jag som älskar the knife så mycket. varför varför så klumpig? varför måste man prata när man inte vet? du är ingen politiker olof, du behöver inte veta!

inge johansson från the (international) noice conspiracy:
"alla de här vänsterbanden revolterar ju mot någonting. höger människorna har ju redan sitt ekonomiska system och sin drömvärld. vi har ju kapitalism i europa. vad finns det att revoltera mot då?"

författaren kommenterar:
"men om man tror att högern ser dagens europa som en drömvärd där det inte finns brister får man nog uppdatera sin högerkunskap. Eller kanske snarare sin kunskap om dagens europeiska samhälle."

det känns verkligen som att vissa människor på allvar tror att politik är jättelätt att förstå sig på. att det verkligen är så simpelt som att "vänster vill ta hand om varandra och högern vill bara bry sig om sig själva" och sen inget mer, och man kan tydligen prata en jädra massa om politik utan att ens försöka förstå mer än såhär. jag blir rädd när jag ser att människor som inte vet mer än så är folk som har stor inflytan hos andra med sina uttalanden också, som journalister och musiker. hur kan på allvar tro att det inte krävs mer kunskap? hur kan man med sina otroligt tafatta argument tro att man vet mer än USA:s president? det är ju herregud pinsamt på riktigt.
nu vet jag iofs att nästan alla som läser min blogg verkar vara vänstermänniskor, hoppas ni inte tillhör popvänstern iaf. för allas bästa