new york i love you,
but you're bringing me down

gjorde ett kollage från siesta som jag tänkte lägga upp här, men så var det fel format och jag har inget photoshop så kan inte ändra det till jpeg utan att förstöra bilden och blabla :@ får se om jag lägger upp det sen ändå

nu läste jag en diskussion på kentforumet om hurvida det är fel eller rätt att dra skämt om känsliga saker, som 11/9, förintelsen osv
alltså jag tycker man ska få skämta om vad man vill såklart, men kan inte över huvud taget förstå varför man skämtar om såna saker. små skämt kan man väl dra, men jag har sett bilder på utmärglade judar som legat på marken i koncentrationsläger med någon komisk text under, eller högar av dödade judar också där med någon kul text under. förstår inte hur kan man skratta, FÖRSTÅR inte. det är liksom verkliga bilder tagna ur verkligheten som var en gång. dom där människorna låg där för ungefär 60 år sedan på riktigt. usch vad hemskt det är, gör ont i mig. känns så hjärtlöst. försöker folk ha någon cool "jag vågar säga vad som helst"-attityd eller? ah för det är ju verkligen så att alla egentligen önskar att dom vågade dra skämt om hur 6 miljoner judar (och ett tiotal miljoner andra människor) dödades under andra världskriget, finns ju inget som kan locka fram ett skratt som något sånt eller hur?