om fördomar

Demokratin är fast förankrad här i landet 
Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna 
Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste 
Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta 
Men så enkelt är det ändå inte 
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori 
Den har ett mycket enklare ursprung 
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet 
Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret 
Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser 
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla 
Okunnighet om andra människors särart 
Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium 
En förhandsrätt 
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort 
Har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra 
Att gradera människor med en sådan måttstock 
Står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde 
Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen 
På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken 
Därför ligger fördomen alltid på lur 
Även i ett upplyst samhälle 
Den kan blossa ut i ett stickord 
En obetänksam replik, en nedrighet i det lilla 
Kanske menar den som handlar inte så illa 
Men för den som träffas kan det rivas upp sår som aldrig läks

väck mig någonstans utanför stockholm

hej på er!
jag gästbloggade för ett tag sen och nu är det dags igen. nu är det tänkt att det här inlägget inte ska bli så tråkigt och intetsägande som jonnas inlägg brukar vara, får se hur det går med den saken! ämnet för dagen är gigantiska upplevelser i vardagen. häromveckan gick jag in på hemköp och precis innanför dörrarna fanns en fläkt som blåste varm luft på mig, jag kände hur håret reste sig och jag slöt ögonen. för ett ögonblick befann jag mig i ett parallellt kosmos långt bort ifrån allt vad bekymmer och ica-kassar hette. när jag tog ett steg framåt och öppnade ögonen var det första jag såg en pappa som handlade med sina två barn. mannen hade vita kläder.
en gång för väldigt många år sedan kom en brandbil till min skola, men det brann inte. istället fick jag och mina kompisar ta på oss kläder som vi tyckte var det häftigaste världen någonsin skådat och spruta vatten på en glassgubbe. vi tyckte att vi hade varit med om världens grej, en äkta once in a lifetime-upplevelse. föga anade vi att konstiga och mystiska saker snart skulle hända. samma eftermiddag sköts två personer till döds på en gata några hundra meter från våran skola och innan vi gick hem nästa dag sa våran lärare att vi dagen innan hade varit med om två upplevelser, en trevlig och en hemsk, som vi aldrig någonsin skulle glömma. jag kommer än idag ihåg nästan allting från den dagen. jag minns att våran lärare just den dagen bar vita kläder.
det är med sorg i hjärtat och våta kinder jag sätter punkt för detta inlägg som saknar en egentlig poäng.
farväl, vänner!

fruxo fruxo frukto?

HEEEEEEEJ!

detta är ej jonna som skriver, en gästbloggare som helst vill vara anonym har befälet idag (inte för att denna bloggen uppdateras varje dag precis). jag greps av en stor lust att skriva om frukt. är ni med???? jag hör er inte, ÄR NI MED??????? (- jaaaaa!) bra, då kör vi igång! när jag tidigare idag åt en banan funderade jag över situationen i tyskland innan andra världskrigets utbrott, var det soft? kunde man gå ner till frukthandlaren (vilket chill yrke, stå och vara allmänt skön och kränga lite frukt) och slå av en prat och köpa några ananaser(heter det så?) och sen traska hem och skära upp denna ananas och kanske kolla på Der Postleitzahl-millionär (postkodmiljonären alltså) eller var det värsta feta restriktionerna typ att man bara fick äta vissa sorters frukt vissa tider på dagen om man åt banan efter klockan 16 kom hitlers bror och sköt en med en pistol som såg ut som en banan. tänk vad konstigt det vore!

för att återgå till ämnet frukt; när jag var liten tyckte jag att äppleskalet var äckligt, men när man tänker efter är det ju ganska mycket fruktkött och ganske lite skal (man skalar bara inte äpplen!) så det är en rätt konstig grej att bekymra sig över egentligen, nästan som att oroa sig för att bert karlsson ska komma och strypa en när man är på ett viktväktarmöte, eller att obama ska hålla tal och skandera "fuck white russia, telia collaborates with those nasty companies over there that's no good for tha people!" (vet att det heter belarus och att detta är typ parentes #40 i detta blogginlägg).  ELLER att en bok ska strypa en så man blir tvungen att knäcka ryggraden på boken. frukt var det ja, vad äter kanibalen för frukt? svar: blodapelsin! :) bra va? jag kom på den precis nu!

I en dröm drömde jag att jag blev jagad av en stor geléråtta som slog till mig med en pommes frites som den använde som baseballträ, varför kan man inte istället drömma att man fikar med en kiwi och äter upp dens kiwi-kompis istället, alltid ska man drömma om onyttigheter. om någon uppfann en maskin som gjorde så att man drömde om kiwifrukter, skulle man då äta det som godis och bli fett hälsosam? det kanske är så anna skipper gör, löjlig hon är isåfall som ska hålla på och försöka invagga sina patienter i nya matvanor när det räcker med att göra en sån maskin åt dom!

det var allt för mig den här gången, vi ses kanske på maxi eller så, då får ni hälsa!