new york i love you,
but you're bringing me down

åh jag är så trött på välgörenhets-tjat just nu faktiskt, trots att jag är svensk, trots att jag har det bra, trots att jag inte blir slagen av mina föräldrar. en på min msn hette "världsförälder och medlem i amnesty - samvetet äro renat" förut, jag blir så trött på sånt här, inte på henne såklart dock, jättebra att du är med i amnesty och jättebra att du hjälper barn som inte har några föräldrar, men på att hon tydligen inte kan känna att hennes samvete är rent om hon inte gör det. att dom här barnens föräldrar har lämnat dom eller dött har inget med oss att göra, när ska alla förstå det? amnesty har jag ingen aning om vad dom gör, men nåt bra är det väl, kommer ihåg att nadja & jag skrev på en lista för amnesty på arvikafestivalen '07 men minns inte alls vad det var dom pysslade med.
jag förstår inte varför  vi ska skämmas för att vi har det så bra? hej och väkommen till socialistsverige, här får man inte vara bra. här ska man skämmas om man kan dricka vatten, äta mat, läsa, skriva, skratta och skär man sig inte i armarna vet man ingenting om smärta och mörker, eller vadå?
jag blir ledsen när folk säger "nej men jag har varit där, jag vet hur det känns" när det handlar om tragedi och sorger, precis som att just för att ni har ont så är blir det automatiskt mitt ansvar att betala för allt det ni inte klarar av.
jag är ingen kallhjärtad människa för det. jag har faktiskt ett varmt hjärta. när mamma berättade om att en femårig flicka i israel blev skjuten när hon var ute och letade efter sina föräldrar gick jag in på mitt rum och grät så det skar i hjärtat, dom trodde att hon aldrig skulle kunna gå igen. jag tänkte på min systerdotter agnes som också är fem år gammal och jag tänkte på hur hon skulle klara sig i israel om hon inte kunde gå, hon skulle inte ha haft en chans. stackars oskyldiga lilla barn, men du är inte mitt ansvar och det var inte jag som sköt dig.
jag tänker inte gå på att vi föds med ett ansvar för varandra, vi föds med ett ansvar för oss själva och endast oss själva och i och med det så bär vi också ett ansvar att inte skada varandra utan att låta andra ha sin frihet kvar, men det är aldrig mitt ansvar att hjälpa dom som inte kan hjälpa sig själva, det är en god gärning att hjälpa till, men inte mitt ansvar