new york i love you,
but you're bringing me down

jag gästbloggade för ett tag sen och nu är det dags igen. nu är det tänkt att det här inlägget inte ska bli så tråkigt och intetsägande som jonnas inlägg brukar vara, får se hur det går med den saken! ämnet för dagen är gigantiska upplevelser i vardagen. häromveckan gick jag in på hemköp och precis innanför dörrarna fanns en fläkt som blåste varm luft på mig, jag kände hur håret reste sig och jag slöt ögonen. för ett ögonblick befann jag mig i ett parallellt kosmos långt bort ifrån allt vad bekymmer och ica-kassar hette. när jag tog ett steg framåt och öppnade ögonen var det första jag såg en pappa som handlade med sina två barn. mannen hade vita kläder.

en gång för väldigt många år sedan kom en brandbil till min skola, men det brann inte. istället fick jag och mina kompisar ta på oss kläder som vi tyckte var det häftigaste världen någonsin skådat och spruta vatten på en glassgubbe. vi tyckte att vi hade varit med om världens grej, en äkta once in a lifetime-upplevelse. föga anade vi att konstiga och mystiska saker snart skulle hända. samma eftermiddag sköts två personer till döds på en gata några hundra meter från våran skola och innan vi gick hem nästa dag sa våran lärare att vi dagen innan hade varit med om två upplevelser, en trevlig och en hemsk, som vi aldrig någonsin skulle glömma. jag kommer än idag ihåg nästan allting från den dagen. jag minns att våran lärare just den dagen bar vita kläder.

det är med sorg i hjärtat och våta kinder jag sätter punkt för detta inlägg som saknar en egentlig poäng.

farväl, vänner!