new york i love you,
but you're bringing me down

Demokratin är fast förankrad här i landet 
Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna 
Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste 
Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta 
Men så enkelt är det ändå inte 
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori 
Den har ett mycket enklare ursprung 
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet 
Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret 
Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser 
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla 
Okunnighet om andra människors särart 
Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium 
En förhandsrätt 
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort 
Har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra 
Att gradera människor med en sådan måttstock 
Står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde 
Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen 
På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken 
Därför ligger fördomen alltid på lur 
Även i ett upplyst samhälle 
Den kan blossa ut i ett stickord 
En obetänksam replik, en nedrighet i det lilla 
Kanske menar den som handlar inte så illa 
Men för den som träffas kan det rivas upp sår som aldrig läks