new york i love you,
but you're bringing me down

Idag var min papi på besök i Stockholm eftersom vi skulle besöka Katarinahuset tillsammans. Där har jag min psykolog och min läkare. Tack pappa, du är världens bästa som tar ledigt från jobbet för att följa med mig dit. Du har ju precis upptäckt min blogg också så du kanske läser det här? Tveksamt om du hittar hit igen, men om du gör det: tack! Det var första gången jag träffade det som tydligen ska bli min läkare. Han hette Gunnar och var jätteduktig, det tyckte papi också. Yes, positivt! Jag fick antidepressiv medicin, något jag väntat på länge nu och det gör mig hoppfull, men tyvärr mest illamående och yr (biverkningar). Sedan var jag duktig nog att pallra mig iväg på historialektion där vi utforskade Afrika, men jag höll på att fly pga illamående. Att kräkas på klassrumsgolvet vore inte att föredra. När jag satt på bussen hem gled dock herr Joakim Berg förbi bussfönstret. Det gjorde mig minsann glad.